Dyslexi upptäcks alltför sällan i tidig ålder och även om medvetandet om dyslexi kanske är högre idag än för tio år sedan får alldeles för få elever den hjälp de behöver. Tillsammans med Niklas Hyland får vi följa artonåriga Johannas sista termin på gymnasiet. Hennes dyslexi upptäcktes först i åttan och när hon började gymnasiet hade hon så dåliga grundkunskaper att hon själv inte förstod hur hon skulle kunna få till ett fullgott arbete.
I ett studiosamtal diskuterar forskare, pedagoger och dyslektiker praktiska råd och tips, och hur det kommer sig att skolan fortfarande inte kan fånga upp och hjälpa dyslektiska elever förrän det nästan är för sent. Och hur är det att som förälder se sitt barn kämpa med och mot bokstäverna och samtidigt möta av en skola som till stora delar inte är rustad för den här problematiken?