Satantango – SVT Play
Sju och en halv timme ungerskt lerhelvete och ofta beskriven som ett av 1900-talets största filmverk och ett flaggskepp för det som kommit att kallas “slow cinema”.
Satantango. Ungersk långfilm från 1994. Streaming på SVT Play.
Satantango utspelar sig på den ungerska landsbygden efter kommunismens sammanbrott. Ett kollektivjordbruk har kollapsat, fabriken som försörjde bygden är stängd och kvar finns bara en liten grupp av utslitna människor som väntar på en sista utbetalning. De flesta fantiserar om att ta pengarna och fly; alkoholen flyter, sveken är många och framtiden känns lika lerig som marken de går på. Mitt i detta dyker Irimiás upp, en man som byborna trott varit död. Han är i hemlighet angivare åt staten och manipulerar de desperata människorna att följa honom och satsa sina pengar på en ny sorts kollektiv tillvaro.
Strukturen är uppbyggd som en sorts filmisk dans, precis som titeln antyder. Satantango är indelad i tolv kapitel där historien först rör sig framåt, sedan “tar ett steg tillbaka” och visar händelserna ur andra personers perspektiv. Kapitlen fungerar som långa, sammanhängande rörelser där vi följer olika figurer genom samma händelser, men får helt ny förståelse beroende på vems blick vi ser dem genom. Denna uppbrutna dramaturgi gör att filmen både känns episkt utsträckt och samtidigt cirkulerar runt samma plats, samma misär, om och om igen.
Visuellt har Satantango extremt långa tagningar och långsamma kamerarörelser. Den berömda inledningen – en nästan åtta minuter lång tagning där en flock kor vandrar genom leran och försvinner bort i dimman – etablerar direkt filmens tempo och ton: världen tycks ha gått i stå men fortsätter ändå lunka vidare i ett sorts ändlöst kretslopp. Kameran glider långsamt genom gårdens interiörer, genom regn, rök och smuts, ofta i halvdistans där människorna blir lika mycket del av landskapet som individer. Ljudvärlden domineras av vind, regn, knarrande golv och Mihály Vígs återkommande, melankoliska musikmotiv.
Tematiskt är filmen djupt pessimistisk. Den skildrar människor som fångade i en sorts moralisk sumpmark där hopp och cynism existerar sida vid sida. Irimiás kan uppfattas både som falsk profet och som symptom på ett system där auktoriteter utnyttjar människors längtan efter mening. Satantango handlar om kollektivets sönderfall, om vad som blir kvar när en ideologi kollapsar och de som styr har ersatt framtidsvisioner med ren kontroll. Flera kritiker har läst filmen som en uppgörelse med den ungerska folkrepublikens auktoritära arv och med tomheten efteråt, där ingen riktig tro – varken politisk eller religiös – finns kvar, bara människors hunger efter pengar och en plats att fly till.
En av filmens mest omtalade delar är avsnittet om flickan Estike, ett barn som plågas av de vuxnas likgiltighet och tar ut sin frustration på en katt, i scener som väckt stor kontrovers genom åren. Här blir Tarrs långsamma, obarmhärtiga stil nästan outhärdlig: kameran vägrar klippa bort, musiken är frånvarande, och åskådaren tvingas konfrontera både barnets desperation och den grymhet som föds ur total hopplöshet.
Satantango har under lång tid haft status som en legendarisk “cinefilprövning”, en film som fler pratar om än faktiskt ser. Den extremt långa speltiden gjorde den länge svår att distribuera, och den visades ofta bara vid enstaka retrospektiver, något som förstärkt bilden av den som filmvärldens Mount Everest. Samtidigt har kritiker hyllat den som ett av filmmediets största verk; 2012 röstades den in på British Film Institutes Sight & Sound-lista över de femtio bästa filmerna någonsin, och i restaurerade versioner har den de senaste åren fått en ny publik.
Trots sitt rykte som “svår” är Satantango också förvånansvärt konkret. Under de långa tagningarna händer faktiskt saker: folk dricker, bråkar, ljuger, förhandlar, drömmer om att sticka därifrån. De rankiga husen, gyttjiga vägarna och de eviga regnfallen blir en sorts fysisk metafor för ett samhälle som aldrig riktigt tar sig vidare, men filmen är lika mycket ett tragikomiskt galleri av mänskliga svagheter som en filosofisk meditation. Man skulle kunna säga att Tarr vänder åskådaren till en sorts invånare i byn: ju längre man stannar, desto mer inbegripen blir man i den utdragna, smutsiga dansen mot undergången.
I dag betraktas Satantango som ett nyckelverk för alla som är intresserade av filmens möjligheter bortom det vanliga berättartempot. Den är krävande och tidsmässigt svår att klämma in, men för den som ger sig hän är det en hypnotisk resa in i ett avfolkande hörn av Europa där tiden tycks ha kört fast, och där varje långsam kamerarörelse är ett nytt steg i en tango som redan från början är dömd att sluta i mörker.
TRAILER
Regi: Béla Tarr. I rollerna: Mihály Vig, Putyi Horváth, László Lugossy, Éva Almássy Albert, Erika Bók m.fl. Filmen bygger på nobelpristagaren László Krasznahorkais roman med samma namn från 1985. Originaltitel: Sátántangó.
Läs mer om Satantango på themoviedb.org
Foto: SVT
