Vildanden som dansdrama – SVT Play
Dansdrama om familjen Ekdal, vars till synes lyckliga liv krossas när dolda sanningar kommer upp till ytan.
Vildanden som dansdrama. Norsk dansföreställning från 2024. Streaming på SVT Play.
Henrik Ibsens Vildanden är en av teaterhistoriens mest kända familjetragedier – ett kammarspel om lögner, idealism och priset för sanningen. När Norska Nationalbaletten gör om pjäsen till dansdrama, i Marit Moum Aunes uppsättning Vildanden blir berättelsen både mer fysisk och mer drömlik.
Regissören och koreografen Marit Moum Aune har under tio år skapat en hel Ibsen-trilogi för Nasjonalballetten: först Gjengangere/Ghosts, sedan Hedda Gabler och nu Vildanden. I trilogin prövar hon frågan: Är Ibsen kanske som starkast utan ord? I Vildanden samarbetar hon återigen med kompositören Nils Petter Molvær, scenografen Even Børsum och kostymdesignern Ingrid Nylander. Resultatet är en samtida balett där Ibsens psykologiska realism transformeras till ett visuellt, ibland nästan mardrömslikt rum: stora timmerstockar, ett hotfullt skogsmörker och ett vindlande loft där både minnen och hemligheter gömmer sig.
Grundberättelsen följer fortfarande familjen Ekdal och den hemliga vildanden på vinden – den skadeskjutna fågeln som blivit familjens lyckobringare och det mest laddade av alla symboler.När barndomsvännen Gregers Werle återvänder med besatt idé om att ”sanningen ska fram till varje pris” sätts allt i rörelse: familjens livslögn börjar krackelera.
I dansversionen uttrycks detta inte genom långa dialoger utan genom duetter, gruppformationer och abrupta rörelsebrott – kroppar som faller ur harmoni när sanningen tränger sig på. En av uppsättningens starkaste bilder är själva vildanden som figur: dansare i fågelmask och fransiga dräkter rör sig genom scenrummet som både konkret fågel och symbol för allt det sårade, undanträngda.
På Operans egen presentation lyfts loftet fram som platsen där ”det allra mest dyrebara” göms – den skadeskjutna anden med bruten vinge. Samtidigt blir loftet en bild av familjens kollektiva undermedvetna: där uppe trängs jaktminnen, skam och fantasier, och där rör sig också Hedvig som ett slags mellanfigur mellan barndom och vuxenvärld. Dansdramats Hedvig blir på så sätt den som ser mest, trots att hon håller på att bli blind: i hennes duetter med vildanden och med föräldrarna tecknas de klasskillnader, svek och brustna löften som Ibsen skrev fram med ord.
Musiken av Nils Petter Molvær rör sig mellan elektroniska ljudlandskap, dova blåtoner och mer rytmiska partier. Den fungerar både som motor för koreografin och som en sorts inre ljudvärld för karaktärerna: brus, hjärtslag, avlägsna skott. Scenografin med de monumentala stockarna ger ett nästan mytiskt jaktlandskap mitt i salongen. Dansarna klättrar, balanserar och faller över träkropparna – som om själva naturen lutade mot Ekdals lögner. I svartklädda mansroller och mer sköra, ofta barfota kvinnogestalter går kostymerna in i en tydlig symbolik: rigid fasad mot sårbar kropp.
Läs mer om Vildanden som dansdrama på operaen.no
Foto: SVT
